Ibland kan jag drabbas av sådan enorm längtan efter att skriva. Skriva om mat, om kemikalier, om varför vi behöver ta ett större ansvar för oss själva, om kärlek, om längtan och om alkohol. Det är som att orden bara formas i huvudet och allt jag behöver göra är att skriva ner tanken men allt för ofta har jag just ingenstans att skriva ner dem. Så de försvinner, glöms bort eller stannar kvar i huvudet. Det tycker jag är synd eftersom jag älskar själva skrivandet.
Jag skriver en del i jobbet och det kan vara något kittlande över att skapa den perfekta meningen, den som säger allt men ändå är koncist. Perfektionen i skrivna ord som väcker ett intresse, fångar publiken och ger den där effekten. Allt som oftast har jag för kort tid för att hitta det där geniala men i bland sker den där magin. På cykeln i väntan på att rödlyset ska slå om, i hissen påväg in till kontoret, eller under lunchen när tankarna hunnit flyga iväg.
Innan semestern hade jag som mål att skriva mer och jag har inte öppnat det där dokumentet en enda gång, på ett sätt gör det mig ledsen. Men en annan del av mig är ändå glad för allt jag gjort, allt jag skrivit, testat och lagat för bloggen, allt jag upplevt, de gånger jag tränat. Att planera in för mycket är nog lite av min specialitet.
PS. I morgon åker jag och M till Koster så inläggen kanske blir lite färre men jag räknar med att uppdatera i alla fall varje dag. DS
No Comments