Jag älskar att läsa men det låter alltid så torrt när en säger det, att ha läsa som intresse signalerar ju något. Att en är tyst och tillbakadragen och gillar att förkovra sig och inte socialisera. För mig är det på alla sätt inte sant, jag socialiserar mer än gärna och det är kanske 50/50. Det går i perioder som med det mesta, ibland läser jag en bok i veckan och ibland slöläser jag bara fram och tillbaka till jobbet. Just nu har jag en hel drös med mattidningar och även en kokbok att dyka ner i men av någon anledning väntar jag på den.
Den perfekta stunden
Att det ska regna ute, jag hör hur dropparna faller, har precis kokat en kopp chaite och krupit upp i sängen för att bläddra och inspireras, jag har redan gjort alla måsten så jag får sitta här hur länge jag vill. Att bara få andas mat, få en idé, en idé som växer till ett projekt, något jag måste prova. Och att sen när solen åter skiner vandra längst soltorkande gator till affären för att handla. Grönsaker som är så fina, späda och som kombineras i huvudet till en perfekt balans, örter som doftar och råvaror av bästa kvalité. Att komma hem till en kärleksfull famn, ett glas vin och några chips, att stå i en harmoni till Edit Piaf och hacka en lök utan att gråta. Att skapa något nytt, som dina smaklökar aldrig smakat och som tar dig med storm. Som får dig att kräva en fortsättning och som får dig att säga att det här var det bästa du någonsin lagat. Att se triumfen i dina ögon när du ser på mig genom stearinljusets lågor.
Den stunden kommer ju aldrig finnas eller kanske kommer den ändå det. Men att eftersträva den är som att vänta på perfekta förhållanden för träning. Jaha, gör ni också det? Det går ju inte, jag måste bara börja läsa, Buffé är min favorittidning följt av Smak och Allt om mat, Lidls Käk är också ett kul tillskott tycker jag. Det är så märkligt med inspiration och trender när en är inne i det. Att få nya idéer och smakkombinationer i huvudet och sedan läsa om de i en tidning. Att någon tänkt samma sak ungefär samtidigt men att de sedan tryckts och blivit ett recept. ”Great minds think alike” sägs det men det är ändå så häftigt att det skapas samtidigt, utan att vi egentligen märker det.
Det är ingen slump att jag äter det jag just äter och vill ha just det jag vill ha. Det går inte att värja sig mot den kollektiva viljan, kraften i trenden och det som skapas. Var hittar ni matinspiration?
No Comments