Rodd och burgare

Jag älskar träning men det har inte alltid varit så, förut kunde jag tycka att det var jobbigt att ens bli svettig,  jag kunde få ont i huvudet och känna mig totalt orkeslös. Jag förstod helt enkelt inte hypen eller ens vitsen med träning.

Men allt det där har ändras i och med att jag hittat min relation till träning och vad jag faktiskt tycker är kul. Träning ska ju vara för dig och inte för någon annan eller för att du ska se ut på ett visst sätt (du får såklart ha ett mål) men det ska inte vara huvudanledningen till att du tränar.

När du börjar inse att träningen faktiskt tillhör dig så är det också mycket enklare att kräva din plats på gymmet, i löparspåret eller i simhallen eller var du än väljer att träna någonstans. I börjar var jag lite rädd för vissa områden på gymmet, performance ytan var ett sånt ställe jag gärna undvek fast massa kul saker fanns där.

I efterhand känns nästan konstigt att jag begränsade mig pågrund av det? Jag kan fortfarande tycka att det är lite obehagligt att trängas på den där lilla lilla ytan men vem gör inte det? I går struntade jag helt sonika i det och trängde mig in bland ett tiotal svettiga män, drog fram roddmaskinen och körde igång. 1000 meter senare hade jag avslutat ett i övrigt sjukt svettigt benpass på bästa sätt! Och det kändes så fantastiskt bra ska ni veta! Så ut och utmana er själva med det ni tycker är kul!

Senare på kvällen mötte jag upp min barndomskompis L för att äta hamburgare på Vigårda, det är något med just hamburgare som osar ledighet tycker jag, himla fint i alla fall. L är dessutom fenomenal på att locka fram kreativiteten hos mig och vi knäcker alltid helt briljanta idéer tillsammans, vi håller bland annat på att planera ett fotoprojekt, en skidresa och massa annat kul.

Alltså dubbelheten i att jag äter hamburgare och proppar för att äta mindre gluten och kött? Vet ni, det är så vi är vi människor. Mänskliga! Helt okej att inte köra allt 100% tycker jag. Typ 90% / 10% ?